När och om jag är observant kan jag se spår efter dem. Spåren kan visa sig på olika platser, på olika sätt och i olika former.
Avtryck efter änglavingar i snön, en liten lätt fjäder som flyger i luften och dalar ner framför mig. En vänlig gest av någon person, en kram, en oväntad hälsning, ett samtal eller post som dimper ner i brevlådan. Ett besök, en bukett med blommor eller nåt annat oväntat.
Omtanke och vänlighet är som sus av änglavingar. Ett leende eller vänligt ord bärs fram på änglavingar. Jag upplever det när jag är närvarande och har utvecklat min förmåga att ”se”.
Vi är inte ensamma även om vi skulle vara eller känna oss isolerade.
Min guider, vägvisare eller änglar visar vägen genom tecken, mitt inre seende/ hörande eller kännande. Jag är tacksam.
Min vår, sommar och höst har varit en lärorik tid om än smärtsam. Det finns och har funnits många glädjeämnen och det har absolut inte gått någon nöd på mig. Jag har (som jag skrivit om tidigare) sökt och fått hjälp på många sätt.
Sen jag insåg mitt sista dilemma med knäet har mina guider varit väldigt aktiva och agerat snabbt. De har visat sig på olika sätt och jag har verkligen fått se dem ”alive” där de febrilt kollat alla gamla ålderdomliga agendor för att bereda mig tid. Mitt i en Coronapandemi.
Resume:
7/12, läkarbesök Hälsocentral/remiss till ortopedi SUS, 11/12 Ortopedbesök Hermelinen/remiss till MR, 15/12 MR, 21/12 (Vintersolståndet) Återbesök hos ortoped Hermelinen/remiss till ortopedi SUS, 19/1 Ortopedbesök SUS; Slätröntgen/EKG/bokad titthålskirurgi/Blodstatus Hälsocentral. Bokad operation på SUS 29/1 med övernattning på Hotell Vistet 28/1 (fullmåne).
Reikienergierna fyllde hela rummet under mitt besök hos ortopedläkaren 19/1. Jag är 100% säker på att han fullkomligen duschades med läkande och vital energi. Allt följde en gudomlig plan.
Med all säkerhet så har jag lärt mig det jag behövde få till mig under denna pandemitid där vi följt alla restriktioner för att skydda er och värna om oss själva för att eliminera smittoriskerna. Jag är så tacksam.
Nu LÄNGTAR jag efter att börja arbeta IRL. Så fort jag fått åtgärdat mitt trasiga knä ska jag ännu mera medvetet träna upp alla muskler i och runtomkring skadeområdet. Jag har bestämt mig för att vara delaktig i min läkning på alla sätt som är möjliga. Min intention är att få en bättre nattsömn utan att studsa upp som skjuten ur en kanon av smärtorna i knäet. Jag tar stöd av smärtlindring och fortsätter ta behandlingar som är stärkande.
Jag är så innerligt tacksam för alla er som är så uthålliga i er väntan på fysisk behandling. Ni ÄR GULD värda. Det är ni som är så oerhört speciella och jag kommer att göra det allra allra bästa för er när vi möts. Det kommer bli bra.
Jag har tränat på detta:
Ting Tar Tid.
Men NU, är vi på G.