Möt mig där jag är – demensföreläsning

Mamma stod lutad mot diskbänken och blicken hade fastnat på bergen på baksidan av huset. ”Ser du att berget har kommit närmare?” Hennes fråga fick mitt hjärta att frysa till is. Mammas alzheimer gjorde att den yttre världen krympte och sikten blev en annan.

Demens berör och smärtar. Den är som en oinbjuden gäst som vägrar att flytta ut. Med tiden tar den mer och mer utrymme. Demens påverkar alla runtomkring och det är svårt att acceptera de synbara förändringarna. Minnesförlust framkallar mycket sorg och vanmakt. Men jag har också upplevt demens som en gåva! Demensen blev en bro mellan världarna! Demens lindrade smärta och gav glömska för längtan som aldrig blev uppfylld.

Intentionen med föreläsningen är att bidra till acceptans samt inge hopp i den smärtsamma processen med någon nära. Genom att förebygga otillräcklighet och rädsla minskar vi skuld. Genom att våga beröra och bli berörd ökar vi närhet. Genom att bli medveten om andlighet och andra dimensioner får vi sinnesträning.

Jag har fått ynnesten att följa flera anhöriga på glömskans väg. Det jag lärt mig är bemötandet och total närvaro vid alla möten. Jag har använt mig av: beröring, humor/det goda skrattet, meditation, EFT knackningar, skuldsanering och sorgebearbetning. Glömskans resa har berikat mig till tacksamhet.

”Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda”  Vi på Saltkråkan – Astrid Lindgren