En av Wanja Twans sista budskap till oss alla var: ”You need to be more observant”
Jag har haft och har tid att träna och finputsa min observanta förmåga. Aldrig har den varit lika utkristalliserad som nu. Och; den är säker.
Coronapandemin har strukturerat om i livet. Hos oss på KiCenter stängde vi ner för kundbesök och börjar nu sakta öppna upp för att möta upp våra bästa kunder. Själv har jag mestadels isolerat mig hemma för att samtidigt förbättra mina strukturella diskbråcksproblem.
Jag känner mig så innerligt glad och tacksam för att min kropp visat mig vägen. Jag har tonat in, observerat, lyssnat och agerat efter de direktiv jag fått till mig. MR röntgen visade på många skador efter många fall under årens lopp. Man kan nog säga att jag har varit en fallare. Det sista snedsteget tog jag på Cape East för snart ett år sedan. 15 december. Jag var välsignad av Marias närvaro och healinghänder. Annars vet vi inte hur det hade slutat.
Jag gjorde det som behövde göras; läkarbesök, röntgen, smärtstillande, vila, behandlingar och mjuk träning. Sen kom Corona och jag tränade yoga hos Anna på vardagsrumsgolvet. Diskbråcken gav sig tillkänna genom tryck på nervrötter som påverkade rugg, höfter, lår, knän och ben. Mest höger knä område. Jag levde som vanligt och var så aktiv jag kunde.
I slutet på augusti bilade vi ner till Göta Kanal och cyklade utmed Göta Kanal. Solen värmde och naturen var fantastisk. Vi cyklade många fina mil och njöt av livet. Jag kände mig stark och självläkande. Sista dan åkte vi Europas minsta färja; Lina och då hade vi några mil kvar att cykla innan mål. När vi började trampa gled bakhjulet i lösgrus och jag satte ner höger ben abrupt som en skyddsåtgärd. Det gjorde ont. Det var som en explosion från fot, utmed knä, baksida lår, utmed kroppen och upp till hjärnan. Jag blev illamående och ville spy av smärtchocken. Jag tog smärtstillande och vi trampade till slutdestinationen. Cykla gick bra men jag kunde inte stödja på benet.
När vi bilat hem efter några vilande uppehåll uppsökte jag läkare och fick remiss till MR röntgen och mer smärtstillande utskrivet. Jag var helt inne på att jag förvärrat mina diskproblem och MR svaret i oktober bekräftade det jag trodde var den enda sanningen.
Jag levde som vanligt och började med hemmaträning; trampa cykel och ett litet träningsprogram som bygger upp, stärker, stabiliserar de inre musklerna kring ryggraden.
Mina nervsmärtor på insidan av knäet väckte mig abrupt varje natt. Vi köpte en ny säng för att stödja och avlasta våra kroppar och hamnade i himmelriket. Helt fantastiskt vilken skillnad på sömnkvalitén. Men knäet fortsatte att plåga mig.
För snart två veckor sen fick jag en uppenbarelse. Jag har observerat och följt varje skiftning i kroppen och agerat efter det som dykt upp. Jag har tagit behandlingar, bytt ut medicin och dragit ner på doser. Mediciner har många biverkningar och min kropp har blivit mer och mer känslig. Min vän Maria frågade om jag funderat på att knäet kanske hade fått en meniskskada? Då strålade klarhetens ljus genom mig och jag visste att ryggen med kompressioner och diskbråck hade läkt. Tack tack tack till min självläkande kropp.
Uppmärksamheten landade i höger knä. Det är självklart att det var en meniskskada som blev när jag gjorde nedtrampet för att skydda cykel och mig från att falla. Nytt läkarbesök hos finaste doktorerna som konstaterade meniskskada. Nu inväntar jag tid hos ortoped för att få MR för knä. Under tiden har jag planat ut och slutat med nervmedicin (för de perifera nervsmärtorna) och jag går med hjälp av kryckor. Jag är inte döende. Jag lever.
Den här senaste resan med medicinering och smärtor har gjort mig oerhört observant. Observant har jag varit länge men aldrig så uttalat som nu. Jag har verkligen klivit in i mig själv för att följa vad som händer. Den minsta lilla skiftning i mitt mående har varit den bästa och säkraste vägvisaren. Jag har tränats i att lyssna, titta och följa min visa kropp signaler; hur små de än har varit. Jag har lyssnat på omtänksamma människors välmenande råd och tips men hela tiden följt min inre visdom.. Jag har svarat an på min egen självläkning och tagit emot stöd av andra. Min inre doktor är mycket nöjd.